Gabriella möter barnen som har flytt för sina liv

I Sverige finns tiotusentals ensamkommande barn som, utan sin familj, flytt undan krig och förtryck. Barn och ungdomar vars vardag pendlar mellan hopp och förtvivlan. Vi har träffat Gabriella Malki, socialsekreteraren som möter och stöttar de barn som kommer till Norrköping.

För snart två år sedan, i januari 2016, började Gabriella Malki som socialsekreterare för ensamkommande barn på socialkontoret i Norrköping. Ett halvår tidigare var flyktingkrisen som allra värst. Under hösten 2015 kom ungefär 35 ensamkommande barn till Norrköping, varje vecka. Barn med hemska erfarenheter, och upplevelser som de flesta av oss inte ens kan föreställa sig.

– Tänk att som 15-åring fly till en helt annan världsdel och inte ha någon kontakt med din familj på två, tre år. Genom att träffa de här barnen och få höra deras historia lär jag mig saker som jag aldrig annars skulle ha lärt mig. Det skapar en förståelse för hur vårt samhälle och verkligheten fungerar, säger Gabriella och tillägger:

– Det är en enorm styrka de här barnen och ungdomarna har. Jag beundrar dem varje dag.

Numera kommer inte alls lika många barn till Norrköping. Hittills i år har Gabriella och hennes kollegor bara tagit emot nio barn. Men det betyder tyvärr inte att färre barn är på flykt, utan att gränskontrollerna till och inom EU har blivit hårdare.

– Det är ett världsproblem, ett sätt att inte ta ansvar – för problemen finns fortfarande kvar, säger Gabriella.

Möten i jobbet ger perspektiv på livet

I Gabriellas vardag möts både glädje och förtvivlan, när livet ställs på sin spets för de ensamkommande barnen.

– Många får ju uppehållstillstånd och det är så kul att se. Eller när föräldrarna kommer och man får lämna över, det är såklart det allra bästa, berättar hon.

Men det finns också ensamkommande barn som varit i Sverige i över två år utan att få besked om uppehållstillstånd. Och till slut får en del det tunga beskedet om att de inte får stanna.

– De mår väldigt dåligt psykiskt och tappar hoppet. Jag försöker få dem att fokusera på det som ändå är värt att leva för, men det är såklart jättetungt, berättar Gabriella som tycker att hon själv blivit mer tacksam sedan hon började som socialsekreterare.

– Att träffa de här barnen ger verkligen perspektiv på livet, jag uppskattar det jag har mer och mer.

Ursprunget i Mellanöstern förenar

Gabriella är född och uppvuxen i Norrköping men hennes föräldrar är ursprungligen från Syrien. Och precis som många av de barn Gabriella träffar, talar hon arabiska.

– Det är jätteskönt att inte behöva ha tolk, det är så mycket enklare att knyta band när man kan kommunicera direkt, berättar hon.

Majoriteten av de barn Gabriella möter har flytt till Sverige från länder som Afghanistan, Syrien, Somalia och Eritrea.

– I och med att jag också kommer från Mellanöstern är det lätt för mig att förstå när de pratar om sin kultur. Och även om barnen inte kommer från just Syrien eller pratar arabiska, känner jag att vi delar mycket ändå. Under sin uppväxt har Gabriella varit i Syrien ett fåtal gånger, senast 1999. Familjen hade planerat att åka ner 2011, med då startade kriget. Och nu finns ingen släkt kvar i hemlandet, alla har flytt till Tyskland.

”Jag trodde du var svensk”

Trots att Gabriella är född i Sverige möter hon då och då fördomar som ”när vi pratade på telefon trodde jag att du var svensk” eller ”du pratar mycket bättre svenska än jag trodde”.

– Förr tog jag mer illa vid mig, nu ser jag det mer som att folk bara behöver lära sig. Och att det är bra om jag kan bidra till att de får en annan bild. Med visst är det så att med ett annat ursprung har du alltid har lite mer att bevisa.

Hur tänker du kring det här med att främlingsfientliga åsikter tar allt mer plats i samhället? Är det något du märker i din vardag?

– Jag märker det mest på min fritid, att folk uttrycker sig väldigt konstigt. Jag upplever att det ofta är andra generationens invandrare som tycker att inte finns plats i Sverige. Och jag kan inte förstå hur man kan säga så eftersom deras föräldrar själva fått komma hit. Jag är evigt tacksam att mina föräldrar fick en chans att stanna, för annars skulle inte jag sitta här idag, säger Gabriella med eftertryck.

Vad tror du att man kan göra för att motverka främlingsfientlighet och bidra till mer tolerans?

– Ibland känns det som att de som uttrycker främlingsfientliga åsikter inte pratar om människor. De skulle behöva träffa och prata med nyanlända. Då skulle de se att det här är människor som är väldigt lika dem själva, säger Gabriella.

Gabriella Malki

  • Ålder: 26 år.
  • Bor: I Hageby.
  • Gör: Är socialsekreterare för ensamkommande barn.
  • Familj: Föräldrar och tre syskon.
  • Intressen: Träna, träffa vänner och resa – helst till värmen.
  • En bra dag på jobbet: När jag får besked om att ett barn fått uppehållstillstånd.
  • Om framtiden: Jag vill fortsätta kämpa för ensamkommandes rättigheter, för det behövs.