Mariadeles magiska händer

Än så länge är det bara gymmet som är redo för hennes magiska händer. Men Mariadele Arcuri Rossoni på Visualiseringscenter C hoppas att samhället snart ska komma ikapp.

Mariadele Arcuri Rossoni berättar engagerat om utställningen om visualisering hon just nu arbetar med: en introduktion till själva grunden för Visualiseringscenter C. Hur hittar man det bästa sättet att berätta om det mest svårförstådda?

En station i utställningen går ut på att visualisera Instagrams och Facebooks algoritmer med hjälp av klossar och kossor som besökarna får försöka sortera på det mest effektiva sättet.

Tvekade inte

Som projektledare och utställningsproducent på Visualiseringscenter C finns stora möjligheter för en dedikerad tekniknörd att leva ut sina böjelser. Det var i samband med utställningen ”Beyond the lab” hösten 2016 som Mariadele fick den häftigaste chansen hittills.

En av gästerna på utställningen var en tatuerare, specialiserad på att operera in fungerande datachip i den mänskliga kroppen. Mariadele tvekade inte. Nu håller hon fram händerna, och det syns tydligt: i vecket mellan tumme och pekfinger finns på varje hand en liten utbuktning. Som en extra, felplacerad blodåder.

Under huden sitter alltså datachip, med RFID-teknik.

– samma som finns i de flesta av våra betal-, poäng- och passerkort. I vänstra handen har hon den senaste RFID-tekniken, på 13.56 mHz. Det högra är äldre teknik och bara 125 kHz.

– Den vänstra är minst, men mest användbar. Men den högra älskar jag mer. Den är mer retro.

Vill inte vara en cyborg

Vi har fått ägna oss åt lite övertalning för att få henne att berätta om sina ingrepp.

– Jag är lite tveksam till att pumpa upp det här … Att jag är någon sorts cyborg eller något, säger hon.

Framför allt tycker hon att chippen haft för liten inverkan på hennes liv för att det ska vara så mycket att orda om. Hon hade till exempel räknat med att kunna ha dem i stället för passerkort på jobbet.

– Det är svårt att övertyga vår säkerhetsavdelning om att det inte är så farligt. De verkar tro att de är lätthackade och skulle skapa problem. Det vänstra chippet skulle kunna låsa upp alla dörrar här. Men jag har ganska tjock hud, så de måste höja signalstyrkan om det ska penetrera hudlagren. Det är de väldigt ovilliga att göra.

Men är det inte viktigt med säkerheten?

– Det är så långt in under huden, så de borde inte gå att spåra. Och om vi skulle hamna i en plötslig dystopi där jag blir jagad och de vill använda chippet för att spåra mig skulle jag lätt kunna klämma ut det. Som en pormask ungefär. Men jag tror att det är ungefär samma risk som att datorer med artificiell intelligens plötsligt skulle ta över världen och utplåna oss …

Helst skulle hon vilja kunna använda sina chippade händer i utställningsverksamheten.

– RFID-tekniken är bra, men det som bryter magin är att det sitter i ett kort. Om jag ska vara en upptäcktsresande på äventyr så passar kortet inte in i berättelsen. Det behöver vara lite mer intuitivt.

Händerna är redo för mer

 Än så länge är det bara på gymmet hon tar sig in utan kort.

– De bara avaktiverade mitt befintliga kort och så fick jag hålla handen mot kortläsaren så att de kunde koppla in mig till medlemskapet, säger hon.

Teknikmässigt är hennes händer redo att ersätta SJ-biljetter, Östgötatrafiken-kort, VISA-kort och i princip allt som använder RFID-teknik. Det är bara den mänskliga spärren hon måste ta sig förbi.

– Ju mer teknikinsatta de är, desto mindre problem ser de med det här. Ju mer rädda de är för hackers, desto mer ovilliga är de, säger hon.

Blir ingen hit

I somras köpte hon och hennes man hus. Än så länge har de hållit sig till vanlig renovering, men hon har andra planer framöver.

– Garaget stöder RFID utan problem. Samma med larmsystemet. Det vore skönt att aldrig behöva oroa sig för att tappa bort nycklar. Och så kan man jobba med belysningen. Mest för att det är lattjo, men alla har ju sina hobbies.

När tror du att vi alla ha chip i händerna?

– Jag tror inte att någon kommer vilja ha det som inte är lite nördig, så det blir nog ingen stor hit. Man injicerar ändå något under huden. Men jag hoppas att det blir tillräckligt många för att det ska gå att använda mer.

RFID-tekniken i sig kommer vi att använda mycket i framtiden. Det är billigt, lätt och ganska säkert.

Känner du några farhågor kring den stegrande digitaliseringen?

– Jag är rädd för att vara konstant uppkopplad. Det är bra att komma åt all information, men det får inte ersätta kontakten med annat. När jag är hemma stänger jag av mobilen.

MARIADELE ARCURI ROSSONI

Ålder 34 år.

Bor Kolmården.

Familj Maken Kalle och barnen Ivo och Imelda.

Bakgrund Flyttade till Sverige från Italien 2001 för att gå ett år på internationellt gymnasium i Karlstad, men blev kvar. Har läst Medieteknik på Linköpings universitet, drivit eget företag och arbetat på Tom Tits i Södertälje.

Gör Projektledare på Visualiseringscenter C sedan augusti 2016.

Intressen ”Spela dataspel. Trädgården, sen jag flyttade till huset.”

Det bästa med jobbet ”Att få träffa så många forskare. Att det är så himla kreativt och brett – allt från domtekniken till att jobba med utställningar. Och mötet med publiken är kul.