Jobba med oss
i Norrköpings kommun

Förintelsens mörka historia ger nya perspektiv

Under hösten åkte 35 elever och tio lärare från fem högstadieskolor i Norrköping på utbildningsresa i Förintelsens spår i Polen. Clara Strömbäck, Jonathan Almgren och deras lärare Anton Andersson från Enebyskolan var med.

Resan till Krakow och södra Polen genomfördes tillsammans med Svenska kommittén mot antisemitism (SKMA). Syftet med resan är att öka kunskapen om Förintelsen och antisemitism; extra viktigt i en tid där högerextrema krafter, faktaresistens och konspirationsteorier växer.

– Ingen kan komma och säga till mig att det inte har hänt, för jag har sett det med mina egna ögon. Alla bevis och alla berättelser stämmer, berättar Clara Strömbäck, en av eleverna från Enebyskolan.

– Jag har lärt mig så himla mycket, och tänker i andra banor, fortsätter Clara. Jag har mer respekt och förståelse för andra människor och känner verkligen hur allt som hänt historiskt hänger ihop med hur det är i dag.

Jonathan Almgren, som också går på Enebyskolan, instämmer:

– Det är en viktig del av historien. Man vet ju inte hur länge de här platserna finns kvar. Så får man möjlighet att åka ska man ta chansen, även om det är jobbigt. Det bygger på din erfarenhet och stärker dig som person.

Ofattbart och omtumlande

Under den sex dagar långa resan besökte eleverna bland annat de judiska kvarteren, Krakows ghetto, koncentrations- och förintelselägret Auschwitz-Birkenau och den för många relativt okända träningsskolan för SS-soldater i Rabka. Platser som både vittnar om det judiska livet och kulturen innan andra världskriget och Förintelsens ohyggliga historia.

Både Clara och Jonathan beskriver upplevelserna under resan som märkliga och överväldigande.

– Det var liksom… mäktigt är kanske inte rätt ord, men stort, säger Jonathan eftertänksamt. Det är mycket historia och mycket känslor. Konstigt att platserna ens existerar.

– Jag kan på ett sätt fatta att det finns folk som inte tror att det är sant. För det är så fruktansvärt, säger Clara.

Deras lärare, Anton, håller med om känslan som eleverna försöker sätta ord på.

– Allt var så medvetet och industriellt. Att man kan reducera en människa till den graden, det är helt oförståeligt.

Berättelser från överlevare gav liv till historien

För att göra de ofattbara händelserna mer levande och möjliga att ta till sig var resan till stor del baserad på verkliga berättelser från Förintelsens överlevare. Något som både berörde och var uppskattat av eleverna.

– Jag skulle kunna sitta i ett klassrum och läsa hur många böcker som helst men jag skulle aldrig få den bild jag har nu, säger Jonathan.

– Ändå kan vi inte föreställa oss på riktigt, fortsätter Clara. Vi kan ju inte känna dofterna, smutsen och allt sånt som fanns med i berättelserna. Det var väldigt känslosamt. Och sjukt att tänka att varje människoöde är bara en person. Av flera miljoner.

För att det aldrig ska hända igen

Under resan fick eleverna även diskutera och reflektera kring de svåra valsituationer och dilemman som människor kunde ställas inför under Förintelsen och fundera på hur de själva agerar i olika situationer.

– Det har väckt många nya tankar. Det är viktigt för att vi ska förstå varandra och för att det inte ska hända igen. Jag vet mer om hur mycket grupptryck kan påverka och jag är mer uppmärksam på hur man pratar om andra folkgrupper i dag, berättar Clara.

– Det går fort när det väl händer, fyller Jonathan i. Den här kunskapen känns viktig att alltid ha med sig, det kan vara avgörande.

Anton fortsätter:
– Det är otäckt hur rättigheterna för de här människorna gradvis inskränktes. Att en avdemokratisering kan ske i små steg under lång tid så att det inte märks förrän det är för sent. Allt det här går att koppla till sånt som händer i dag, fast det kanske handlar om andra grupper och andra berättelser. Ta bara aborträtten eller invandringspolitiken som exempel, där ser vi en gradvis förskjutning.

Kampen för kunskap och medmänsklighet

Det viktigaste Anton själv tar med sig från resan och arbetet är den viktiga kampen för att kunskapen inte ska dö ut tillsammans med de sista överlevarna. Att ta varje uttryck av rasism, antisemitism eller homofobi på allvar, även om det är jobbigt, är viktigt.

– En sån här resa väcker många funderingar om väldigt basala frågor. Som vad det innebär att vara medmänniska och vad som är betydelsefullt i ett samhälle. Det är jobbigt, men också fint på något sätt, avslutar Anton.